rockski

---

jag har inte kunnat sova inatt heller, har så ont i hela kroppen så jag bara vill gråta. allt är en ständig kamp känns det som. det kanske är så som sägs att jag kanske skulle behöva hjälp av någon, men prata är inte min starka sida så skulle inte kännas bra att prata med någon som jag inte ens känner, och verkligen förklara hur allting är när jag inte ens kan prata med mina närmsta. det är väl det största problemet tror jag. var väl för 4-5år sen som allting började, har inte så mycket minnen kvar av det, försöker väl tränga undan dom och säga till mig själv att jag inte har gjort nåt fel att det inte gör något, men när en person som står en så nära säger hur mycket jag skadar mig själv och jag inte ens kan lyssna på det. då är det något som inte är helt rätt, det förstår jag också. även om jag inte alltid visat det.  jag har tagit mig ur det en gång förut, det var tufft men jag gjorde det, trodde jag hade kontroll men tydligen inte. jag slutade kämpa och det är väl mitt livs största misstag antar jag. den här gången känns det inte som att jag har lika mycket att kämpa för på något sätt. "gör det för din egen skull"? ja kanske men ska jag vara ärlig så bryr jag mig inte, inte längre. men jag försöker jag gör så gott jag kan, mer kan jag inte göra. jag är ledsen att jag kom på det när det var försent att göra någonting åt det. så jag vill bara säga Förlåt och hoppas du någon gång kan förlåta mig.

---